Idag var vi på badet. Mm.
Vi ska få besök idag C:
Kommer bli kuligt.
Jag skrev en början på en berättelse igår.
Det kanske inte är så bra, men jag tänkte lägga in lite...
OBS! Skratta inte!


Att vakna en morgon utan att veta var man är, eller vem man är, det är inte kul.
Emma slog upp ögonen och det första hon såg var ett ansikte.
En kvinna, men hon kände inte igen henne.
"Hej gumman! Vad skönt att du har vaknat!" Sa kvinnan.
"V-vem är d-du?" Staplade jag fram.
"Men, sötnos. Känner du inte ens igen din egen mamma?"
Jag svarade inte. Jag kände inte igen henne. Hon kanske var min mamma. Men om hon var det så kommer jag inte ihåg det.
På ett sett ville jag inte att hon skulle vara det. för när hon log mot mig så såg jag i hennes ögon att det bara var tillgjort.
Jag satte mig halvt upp och stödde mig på armbågarna.
Det jag såg var ett sjukhusrum. Men jag var inte säker. Det var vita väggar och tråkigt trägolv.
På väggen var det målat en Gul blomma.
En vit hylla, den var låst. Jag gissade att mina saker var där.
Ett litet fönster. Ingen vidare utsikt. Man så rakt in i en vägg.
Jag vände mig om och såg rakt in i en spegel.
Jag hade långt smålockigt hår, mörkblåa ögon med stänk i. Mina läppar var smala och färglösa. Jag hade påsar under ögonen och jag gisade att jag sovit länge.
Men det ända som var konstigt var att jag kände inte igen mig själv!
Det där kan inte vara jag!
"vad var det nu jag hette?" viskade jag tyst för mig själv.
Kvinnan satt på en stol bredvid sängen.
Hon tittade ut genom fönstret. Ibland kastade hon en blick på sängen där den sjuka flickan låg.
Jag var helt upptagen med att förstå vad som hänt.
Varför låg jag på sjukhus?
Hade jag tappat minnet?
Är den där kvinnan verkligen min mamma?
Vem är jag?
.......................
Fortsättning följer.

_________________________________

Haha, dålig va??
Hm.. ska nog göra mig iordning för besöket.
Kram ♥ Lollipopzan